BERÄTTARE - WILLIAM KERMOURY
Första gången jag träffade William Kermoury var 2018 på KFUM, ett lokalt gym i Stockholm. Jag var i viktrummet och man kunde se basketplanen genom en glasvägg. William var där och sköt själv. Jag gick in i gymmet och vi pratade i ett par minuter och det som stack ut var hur mogen han var, både fysiskt och mentalt. Jag tror att han var knappt 14 år och jag hade hört talas om honom hela säsongen, hur han förmodligen var den bästa spelaren i sin klass. Han var ödmjuk och bad mig att träna lite med honom. Den unge pojken kunde skjuta, det kan jag säga dig.
William föddes 2004 och växte upp i Solna utanför Stockholm. Hans pappa, Rachid Kermoury, var en stor spelare i den svenska högstaligan och vann en nationell titel med Norrköping Dolphins. Hans farbror är också en före detta hooper, nationalklenoden Lesli Myrthil.
Som barn var William alltid i gymmet med sin pappa och farbror, och även om fotboll var hans första sport, fanns basket alltid i hans gener. Han började spela och tillsammans med sin kusin Dante och berättarkollegan Tunde bildade de en fantastisk 2004-trupp i Solna Vikings under nypensionerade Lesli Myrthil som Head Coach.
Under deras tid i ungdomsligorna demolerade de mer eller mindre alla "konkurrenter" och vann varje match under ett par år. Under den här lågsäsongen kom alla tre (och Dantes äldre bror Romeo) till våra träningar och spelade. Efter en scrimmage föll det sig naturligt att vi började prata om deras dominanta tid som tonåringar, och den mer tystlåtne Tunde hävdar att han borde ha blivit MVP under deras sista försök att vinna en nationell titel. Men William hävdar att hans 40-poängsprestation var bättre än Tundes 28 returer. Dante log och kom med lite egen statistik, medan Romeo bara skakade på huvudet. Det är helt galet att tänka på att de alla växte upp och spelade tillsammans.
"William är mer än bara en kusin, han är mer som en bror för oss båda. Han är också den mest självsäkra kille vi känner." - Dante och Romeo Myrthil 2023
Det är coolt, för de tog alla olika vägar. Tunde åkte till Grekland, Dante och Romeo blev båda antagna till RIG Mark medan William gick semi-pro som en 14-årig "gammal".
I september 2019 jobbade jag med SBBK, vi gjorde allt innehåll och promos för den kommande säsongen, och tidigare den sommaren hade William skrivit på ett 5-årigt avtal med klubben. Så vi fick spendera en hel dag i studion tillsammans och jag frågade några av de äldre veteranerna som Martin Pahlmblad om hur det är att ha en så ung spelare som lagkamrat. Han sa "ja, han är inte din genomsnittliga 14-åring, det är ett som är säkert."
Under den säsongen, innan Covid stängde ner det, tillbringade jag mycket tid med laget och jag såg alltid till att kolla till William för att se att han mådde bra. Min son och han blev vänner och jag fick en video där han kastade en alley-oop till William efter en träning. Han var fortfarande bara 14 år.
William spelade inga stora minuter, men ibland tittade jag på Basketettan-lagets box scores och såg att William hade gjort 40 poäng. Och under Nationals för U19 var han ännu mer galen, med trippeldubblar och ett par dunkar i matchen. Allt eftersom säsongerna gick blev Williams roll större och han blev en rotationsspelare, och det var alltid coolt att se hur han förbättrades.
När jag åkte till Södertälje för Scania Cup eller något, såg jag alltid till att titta på minst 1 av hans matcher bara för att se hur han matchade upp mot sina kamrater, och han var alltid en nivå över resten. Till och med när min familjevän spelade mot SBBK i Final Four i Nationals förra säsongen och William var sjuk, var snacket "kanske de kan uppröra, eftersom Kermoury inte spelar". Det är så dominant han har varit mot sin egen åldersgrupp.
Förra sommaren när 2004-05-killarna spelade i U18 Euro Basket var Kermoury en av de startande guarderna tillsammans med den store Elliott Cadeau. Detta var ett lag fyllt med både vänner till oss (Tunde, Linus Holmström och William Garcia) och framstående spelare som många av dem kommer att ha stora karriärer. De vann guld och tog Sverige tillbaka till A-divisionen. Tyvärr spelar alla utom Linus med U20 i sommar, och förra veckan åkte de till Makedonien för att spela Euro Basket. Innan han åkte till flygplatsen pratade vi på telefon om livet och förväntningarna inför turneringen. William är den första att erkänna att det som hände förra året inte betyder någonting nu, att det är en ny utmaning och att U20-truppen saknar tre av sina bästa spelare. Men han sa att han ser fram emot utmaningen och jag frågade honom om 37 poängs prestationen i Nordiska Mästerskapen veckan innan var det bästa vi kommer att se i sommar. Han svarade "Jag hoppas inte det."
Tidigare i sommar meddelade William att han har åtagit sig att spela D1 på North Eastern, samma skola som den framlidne store Reggie Lewis. Om du inte vet vem det är, här är en anledning till att Google existerar. William hade massor av erbjudanden att välja mellan, och när jag frågade honom om han kände sig upphetsad sa han att han aldrig ens hade varit i staterna ännu. Och bara det var spännande för honom. Efter Euro Basket ska han åka dit på besök och när jag frågade honom om hela rivaliteten mellan Boston Celtics och LeBron sa han "det kommer att bli svårt, eftersom jag är ett LeBron-fan gillar jag verkligen inte Boston ..."
Sverige är för närvarande obesegrat efter 4 matcher och häromkvällen hade William en stormatch med 20-9-4 och Tunde bidrog med 15 poäng. De två barndomsvännerna har verkligen gått från att vara fotbollsproffs till att leda landslagets poängliga som de yngsta i truppen. Och förra året när Tunde fick föras till sjukhus med en handledsfraktur (efter en blockjakt i finalen...) var det William som tog emot Tundes All-Star-utmärkelse. Om du tittar efter ser du att han håller upp Tundes nummer. Jag vet att det har varit mycket prat om William sedan han var 13 eller något, och han har gått promenaden sedan dess.
Det är galet att tänka att det redan har gått 4 år sedan jag träffade honom första gången på KFUM, och det känns som om det var förra säsongen. Och även om han har upplevt massor av häftiga saker, som att vara den yngsta att någonsin spela Champions League, vinna guld i Euro Basket och få stipendier, är han fortfarande samma ödmjuka och väluppfostrade grabb. Bara mycket bättre på basket.
