SÄSONGSUPPDATERING - LINUS HOLMSTRÖM RIDDERVOLD

Om du inte är från Sverige kanske du inte vet vem den här Kalles Kaviar-killen som vi lägger upp från tid till annan är. Han heter Linus Holmström Riddervold och har varit ordinarie i ungdomslandslagen i ett par år nu. Första gången jag träffade honom var i gymmet när han spelade några pick ups på ett skollov. Vi spelade i en timme och mitt första intryck var att han är orädd. Han pratade mest, men bara för att uppmuntra människor. Inte en enda gång klagade han eller pratade skit. Förutom när mitt lag vann. Då blev han arg som fan. Han var bara 14 år då, det var första gången jag slog honom. Och den sista.

När vi lärde känna varandra mer började vi träna och umgås, men eftersom han åkte till Italien efter 9:an har vi hållit kontakten via telefon. Men varje gång han är hemma vill han gå till gymmet. Alla. Den. Tid.

Senast vi pratade med Linus var han tillbaka i Sverige för landslagsläger inför Baltic Sea Cup U18. Sedan dess har han varit upptagen med att spela olika stadier av EYBL och göra väsen av sig i Italien. När säsongen var slut fick han utmärkelserna All-Star Five och MVP flera gånger och många skolor hörde av sig för att rekrytera honom till nästa säsong. Eftersom hans Head coach Alex Sarama kommer att lämna College Prep nästa säsong, bestämde Linus att det var dags för honom att gå vidare och ta sig an en ny utmaning.

Jag har känt Linus i några år nu och vi pratar ofta om den kommande säsongen eller vad det kan vara, han berättade för mig tidigare att han inte tänkte spela i U20 efter säsongen 22-23, och snacket om att han skulle komma hem till Sverige började cirkulera. Några SBL-lag hörde av sig och han fick några erbjudanden i Italien, men i slutändan valde han att åka över till USA för att spela på Colorado Prep och förbereda sig för sin dröm sedan han var ett litet barn, att spela D1-basket.

Eftersom en av Linus närmaste vänner och tidigare lagkamrat Otto kommer att studera vid Colorado University, var beslutet lättare för Linus. Han kommer att ha en av sina bästa vänner bara 15 minuter bort, efter att ha varit borta från vänner och familj sedan han var 15 år gammal.

Kolla in intervjun om hans resa från förra sommaren.

Okej, tillbaka till det här året.

Tidigare i sommar träffade jag coach Sarama och eftersom Linus var hans lagkapten under två säsonger föll det sig naturligt att det första ämnet handlade om honom. Och Alex pratade väldigt gott om Linus, men på ett helt annat sätt än de flesta. Hans fokus låg på hur smart han är på att läsa och reagera, och även på hans arbetsmoral. Jag skrattade och sa "det är bra att hans pappa finns där för att hålla honom i schack." och Alex höll med. Linus pappa är en av de mest stöttande personer jag känner, och även om han inte hade någon kunskap om basket lärde han sig och blev lagets fysioterapeut när Linus var 12 år. Bara för att tillbringa mer tid med honom, eftersom han alltid var i gymmet.

 

Den här sommaren skulle bli en viktig sommar för Linus, eftersom han skulle spela en stor roll i U18-landslaget i både Nordiska mästerskapen och Europamästerskapen i A-divisionen, efter att han var en del av laget som vann B-divisionen förra sommaren. Förra året spelade han en mindre roll och när vi pratade varje dag under turneringen berättade han att han tog det som en utmaning att se till att han skulle få en ledande roll den här sommaren och visa att han hör hemma i toppen. Varje gång han är hemma i Sverige tränar vi tillsammans och jag har sett hans utveckling, så jag vet med säkerhet att han gör det.

Dagen innan Nordiska Mästerskapen startade ringde Linus mig sent på kvällen. Vanligtvis ringer han mig vid den tiden för att fråga om vi kan spela basket, men eftersom jag visste att han var på läger i Södertälje var det inte aktuellt. Och så fort jag svarade i telefonen hörde jag på hans röst att något var fel. Han berättade att han slitit sönder sitt knä och var utesluten från turneringen och var inte säker på att han skulle spela i EM heller. Vi pratade och jag sa till honom att det inte finns någon jag känner som kan ta sig an en 4-6 veckors rehab och klara det i tid, förutom han. Jag såg några av matcherna och jag kunde se att hans närvaro saknades. Laget gick inte långt och jag vet att det var frustrerande för honom att sitta över.

Förra veckan ringde han mig och berättade att både hans fysioterapeut och läkare gett honom klartecken att delta i det kommande lägret före Europamästerskapen och att han, om allt gick bra, skulle spela turneringen. På typiskt Linus-manér frågade han om han fick vara med på mitt lags träning för att få några skott, direkt från läkarmottagningen. Och igår innan han åkte till flygplatsen satte vi oss ner utanför gymmet där allt började, vårt lokala gym Hersyhallen.

Det roliga är, att de flesta som jag känner hade sina bästa matcher där, fälgarna brukade vara lite låga och motståndarnas uppvärmningskorg var alltid trevlig att skjuta på, eftersom de alltid brukade dunka mycket på uppvärmningarna. Mjuka sarger eller inte, jag har aldrig sett någon skjuta där inne som Linus gör. Och det kommer från hans galna hängivenhet. Han är begåvad, men han arbetar hårdare än de flesta, och den kombinationen är det som gör honom speciell. Jag hoppas att den här turneringen kommer att bli en stor framgång för honom personligen, och naturligtvis för Sverige.

Kolla in Linus när han snurrar runt efter ett träningspass, och glöm inte att jag gick Scott Skiles och hade 26 assist. 27 om du räknar den sista...

Gå och hämta din Linus, det här är din sommar. Igen.